Fallolyckor i arbetet – vad statistiken och tillsynen visar

Dödsolyckor i arbetet per år

Tabellen visar alla dödsolyckor i arbetet bland arbetstagare och egenföretagare, och hur många av dem som orsakades av fall av person. Arbetsmiljöverket anger antalen med reservation för ändringar.

Källa: Arbetsmiljöverket, dödsolyckor efter orsak 2016–2025 (daterad 16 februari 2026). Av de 60 som omkom genom fall var 6 kvinnor. Antalet fall har legat mellan 3 och 9 om året. Vår läsning: med så små tal säger ett enskilt år lite om utvecklingen, eftersom två eller tre olyckor åt något håll ändrar bilden.

2023–2026

Arbetsmiljöverket redovisar också dödsolyckorna månad för månad. Bland arbetstagare och egenföretagare omkom 55 personer 2023, 40 personer 2024, 45 personer 2025 och 25 personer från januari till oktober 2026 (uppdaterat 22 oktober 2026). Räknas även dödsolyckor bland dem som inte förvärvsarbetar, till exempel värnpliktiga, och bland anställda i utländska företag som är verksamma i Sverige men registrerade i andra länder, blir siffrorna 63, 45, 53 och 26. Fördelningen efter orsak finns hittills för 2016–2025.

Bygget: fall från tak och ställning

På bygg- och anläggningsarbetsplatser är fall till lägre nivå den vanligaste orsaken till dödsolyckor, skriver Arbetsmiljöverket – ofta från eller genom ett tak eller från en ställning. Varje år dör i snitt tio personer i den svenska arbetskraften inom bygg- eller anläggningsverksamhet, vilket motsvarar en fjärdedel av alla som dör i arbetet.

Hur stor andel av byggets dödsolyckor som beror på fall beror på vilken källa man läser:

• Arbetsmiljöverkets sida om riskerna vid byggnads- och anläggningsarbete: "En tredjedel av alla dödsolyckor beror på att någon faller."
• Verkets tillsynsrapport om personlig fallskyddsutrustning från 2025: 25 av de 98 dödsfall som rapporterats i byggbranschen de senaste tio åren orsakades av fall från höjd, ungefär en fjärdedel.

Perioderna och avgränsningarna skiljer sig, så vi använder helst den exakta siffran: 25 av 98. Samma rapport säger att byggbranschen varje år anmäler mellan 400 och 500 olyckor där arbetstagare har fallit från höjd. Det är den vanligaste arbetsplatsolyckan i branschen, cirka 13 procent av alla anmälda.

När Arbetsmiljöverket inledde en nationell tillsyn av fallrisker i byggbranschen i april 2025 redovisade verket att drygt 2 000 arbetsolyckor med trolig sjukfrånvaro hade orsakats av fall från höjd 2019–2023 inom de näringsgrenar som tillsynen gällde. Nästan hälften ledde till sjukskrivning i 15 dagar eller mer, och tio personer dog. Olyckorna skedde bland annat i trappor, från tak och terrasser, byggnadsställningar, skyliftar och stegar.

Allvarliga olyckor enligt Afa Försäkring

Afa Försäkring räknar på arbetsskador som Afa har godkänt inom de kollektivavtalade arbetsskadeförsäkringarna, och med allvarlig menar Afa mer än 30 dagars sjukskrivning eller motsvarande läkningstid, medicinsk invaliditet eller dödsfall. Med fall från höjd menar Afa fall från trappa, från stege eller från annan höjd. I Afas kortrapport från november 2024 står fallolyckor, även fall på samma nivå, för 33 procent av alla allvarliga arbetsolyckor. 13 procent är fall från höjd, och fall från höjd står för 15 procent av de arbetsolycksfall som slutar med döden.

Mellan 2018 och 2022 inträffade 7 892 allvarliga fallolyckor från höjd enligt Afa, fall i trappor och från stegar inräknade. 70 procent av olyckorna drabbade män. För kvinnor skedde 70 procent av olyckorna i trappor, medan män ungefär lika ofta föll från en stege som i en trappa. Fallolyckor från höjd är vanligast i mansdominerade yrkesgrupper inom byggbranschen: bland männen hade byggnadsmålare samt takmontörer och glastekniker högst risk, och risken ökade med åldern för både kvinnor och män.

Siffran 7 892 mäter alltså fall från höjd i vid mening, trappor inräknade, och går inte att jämföra rakt av med Arbetsmiljöverkets siffror. Att båda källorna landar på 13 procent är inte heller samma mått: Afa räknar allvarliga olyckor bland de försäkrade i alla branscher, Arbetsmiljöverket anmälda olyckor i byggbranschen.

Fall på samma nivå är något annat

Den vanligaste orsaken till anmälda arbetsolyckor med sjukfrånvaro är fall på samma nivå – att halka, snubbla och falla, till exempel på hala golv, is och snö eller i dåligt upplysta gångar och entréer. Under 2019–2023 anmäldes drygt 31 000 sådana olyckor, och omkring 70 procent inträffade mellan oktober och mars, enligt Arbetsmiljöverkets tillsynsrapport 2026:4.

I Arbetsmiljöverkets statistik över arbetsskador hamnar båda sorterna i kategorin fall av person: halkning och snubbling på samma nivå, men också fall från trappor, tak och stegar. År 2025 var fall av person den vanligaste avvikelsen bakom anmälda arbetsolyckor med sjukfrånvaro bland kvinnor, 2,2 anmälningar per 1 000 sysselsatta, och den näst vanligaste bland män, cirka 1,6. Totalt anmäldes cirka 38 900 arbetsolyckor med sjukfrånvaro det året, enligt verkets preliminära statistik. Den här sajten handlar om fall till lägre nivå, så siffrorna för fall av person går inte att använda som mått på fall från höjd.

Vad tillsynen av personligt fallskydd fann

Mellan mars 2022 och februari 2025 gjorde Arbetsmiljöverket 2 692 inspektioner och 952 uppföljningar hos 2 499 arbetsgivare vars anställda använde personlig fallskyddsutrustning i bygg- och anläggningsarbete eller annat arbete på tak. 62 procent av inspektionerna ledde till krav på åtgärder, sammanlagt 4 347 krav. Verkets rapport från 6 oktober 2025 beskriver bristerna:

• Personligt fallskydd i stället för fasta skydd. Arbetsgivarna hade ofta valt personlig fallskyddsutrustning, trots att fasta fallskyddsanordningar hade varit ett möjligt och säkrare val. Det vanligaste kravet var att gemensamma skyddsåtgärder ska prioriteras framför personliga.
• Fel utrustning för höjden. Utrustning avsedd för högre höjder användes på lägre höjder, där den kanske inte skyddar vid ett fall. Verkets exempel: utrustning avsedd för en fallhöjd på 5 meter kan inte användas på 3 meters höjd.
• Bruksanvisningen saknades eller var okänd. Ibland fanns den inte på arbetsplatsen, ibland fanns den men användes inte.
• Andras riskbedömningar. Arbetsgivare förlitade sig ofta på uthyrarens riskbedömning och kunskaper om utrustningen. Verket skriver att arbetsgivaren ska göra egna bedömningar och inte får lägga över ansvaret på arbetstagarna.
• Inga rutiner för skötseln. Rutiner för underhåll, kontroll och rengöring saknades ofta, och inspektörerna stötte ofta på smutsig utrustning som låg slängd i arbetsbilarna.

Tillsynen gjordes enligt de föreskrifter som gällde före 2025, och de flesta kraven hänvisade till AFS 2001:3 och AFS 2001:1. De ersattes 1 januari 2025 av AFS 2023:11 och AFS 2023:1, och kravet att prioritera gemensamma skydd står i dag i AFS 2023:11 15 kap. 4 §. När verket i april 2025 inledde en ny tillsyn av fallrisker i byggbranschen, med 1 400 planerade kontroller, hänvisade det också till sin senaste arbetsmiljöundersökning: där angav en tredjedel av de svarande i bygg- och anläggningsbranschen att säkerhetsrutiner bara följs till viss del eller inte alls. Resultatet av den nya tillsynen hade vi inte hittat publicerat den 24 oktober 2026.

Det statistiken inte visar

I de källor vi har gått igenom finns ingen officiell svensk statistik som skiljer ut olyckor där personligt fallskydd användes, eller fall av hängtrauma. Vi vet alltså inte hur ofta en sele har räddat någon, eller hur ofta någon har skadats efter att ha blivit hängande i den. Det som är känt om hängtrauma, och om hur den räddade tas om hand, står i guiden om hängtrauma.

Källorna räknar dessutom olika. Arbetsmiljöverkets dödsolyckor efter orsak gäller alla fall av person, Afas siffror gäller allvarliga olyckor med fall från höjd, trappor inräknade, och byggsiffrorna gäller en bransch och ibland bara vissa näringsgrenar. Lägg därför inte ihop dem, och jämför dem inte rakt av.

Vad arbetsgivaren kan göra

Statistiken och tillsynen pekar åt samma håll som reglerna:

1. Bedöm varje fallrisk. Arbete med fallrisk ska alltid riskbedömas, oavsett fallhöjd. På bygget är huvudregeln gemensamma skydd när fallhöjden är 2 meter eller mer (AFS 2023:13 5 kap. 60 §). Mer om det står i reglerna för arbete på hög höjd, och om tak i guiden om fallskydd vid takarbete.
2. Gemensamma skydd före sele. Räcken, ställningar med räcke, arbetsplattformar och skyddsnät går före personligt fallskydd.
3. Rätt utrustning för höjden och bruksanvisningen på plats. Utrustningen ska väljas utifrån riskbedömningen och användas enligt bruksanvisningen, som ska vara tillgänglig och begriplig för arbetstagarna (AFS 2023:11 15 kap. 7 och 12 §§).
4. Utbildning. Att de anställda får utbildning i hur utrustningen används är arbetsgivarens skyldighet (15 kap. 14 §) – se krav på fallskyddsutbildning. Har personalen redan gått en utbildning är nästa steg att hålla kunskaperna aktuella med en repetition av fallskyddsutbildningen.
5. Rutiner för kontroll och skötsel (15 kap. 16 §), och en räddning som är planerad innan arbetet börjar.

Fler guider finns bland våra guider om fallskydd, och om oss som utbildare på Svensk Fallskyddsutbildnings startsida.