Fallskyddsutrustning – delarna, standarderna och hur de hänger ihop

Så hänger systemet ihop

Ett personligt fallskyddssystem har tre delar: en sele, ett kopplingssystem och en förankring. Enligt AFS 2023:13 5 kap. 63 § ska selen kopplas till lämpliga fallskyddskomponenter till ett fallskyddssystem som är förankrat i en säker förankringspunkt, och systemet ska "förhindra, eller stoppa och bromsa, ett fall till lägre nivå". Komponenterna säljs ofta var för sig, så den som sätter ihop systemet måste försäkra sig om att delarna passar ihop och att helheten ger avsett skydd, skriver SIS i sin vägledning. Vad fallskydd är och hur kollektivt och personligt skydd skiljer sig åt förklaras i guiden vad är fallskydd.

Arbetsmiljöverket skriver att den som riskerar ett fritt fall alltid ska använda ett falldämpande system, och att personligt fallskydd i första hand bör förankras ovanför huvudhöjd. Förankring i midje- eller fothöjd kräver större fri höjd under användaren och får bara göras om bruksanvisningen tillåter det. Den fria höjden är utrymmet som behövs under dig för att fallet ska hinna bromsas. Den räknas ut enligt bruksanvisningen, och enligt standarden EN 365 ska bruksanvisningen varna för att den behöver kontrolleras på arbetsplatsen före varje användning. Sitter förankringen vid sidan av dig kan fallet bli ett pendelfall där du slår i ett hinder, och SIS vägledning råder därför att placera förankringen rakt ovanför användaren. Personligt fallskydd används först när gemensamma skydd inte är rimliga – se regler för arbete på hög höjd.

Delarna – vad de är och vilken standard de följer

Helsele (EN 361)

En helsele är den sele som används i ett falldämpande system. Enligt SIS vägledning ska en helkroppssele användas vid allt normalt arbete med personlig fallskyddsutrustning. Inkopplingspunkterna för fallskydd sitter på bröstet eller ryggen, eller båda, och är märkta med "A". Selen ska passa den som bär den efter nödvändiga justeringar (AFS 2023:11 15 kap. 8 §), och de allmänna råden påpekar att skyddsutrustning ofta kräver individuell utprovning. Det finns helselar med stödbälte för stolp- och mastarbete och med sittsele för hängande arbete.

Sittsele (EN 813) och stödbälte (EN 358)

En sittsele eller ett stödbälte kan ingå i ett fallhindrande system och i arbetspositionering, men inte i ett falldämpande system – där krävs helsele. Standarden EN 365 kräver att bruksanvisningen för utrustning till falldämpande system, där det är relevant, säger att helselen är den enda godtagbara selen.

Kopplingslina och falldämpare (EN 354 och EN 355)

En kopplingslina (EN 354) förbinder selen med förankringen. I ett falldämpande system används en falldämparlina – en lina med falldämpare (EN 355) som bromsar fallet. Systemet stoppar inte fallet på en gång utan har en bromssträcka, och därför spelar den fria höjden roll. Enligt EU-förordningen får bromskraften inte bli så stor att den skadar användaren eller får utrustningen att gå sönder. För att vara förankrad hela tiden när du förflyttar dig, till exempel längs ett nockräcke eller i en stege utan skena, behövs ofta en lina med två inkopplingar som du flyttar en i taget.

Fallskyddsblock (EN 360)

Ett fallskyddsblock, i den äldre svenska utgåvan av standarden kallat säkerhetsblock, är ett falldämpande kopplingssystem med en indragbar lina – på engelska heter det retractable type fall arrester. Linan dras ut när du rör dig bort från blocket och tas in när du går tillbaka, och vid ett fall stoppar blocket fallet. SIS vägledning beskriver ett block kopplat i en horisontell förankringsvajer ovanför användaren som det falldämpande system som oftast ger det kortaste fallet. Arbetsmiljöverket påpekar att vissa flexibla förankringsanordningar kan vara olämpliga tillsammans med vissa block, så bruksanvisningen avgör. Utgåvan EN 360:2023 är harmoniserad sedan den 8 oktober 2024. I lift gäller särskilda råd om block – se Svensk Liftutbildnings guide om sele och fallskydd i lift.

Styrt glidlås (EN 353-1 och EN 353-2)

Ett styrt glidlås följer med längs en förankringslina när du rör dig och stoppar ett fall. EN 353-1 gäller glidlås på en fast förankringslina eller skena, till exempel på en fast stege, och EN 353-2 glidlås på en flexibel förankringslina. Löparen är oftast en lös produkt, och SIS vägledning understryker att rätt märke och modell måste användas för den aktuella stegen eller skenan.

Kopplingsanordningar (EN 362)

Karbinhakar och krokar som förbinder delarna kallas kopplingsanordningar. Enligt EN 365 ska bruksanvisningen ge tillräcklig information om hur delar passar ihop i ett system och varna för kombinationer där en del stör en annan dels funktion.

Förankringsanordningar (EN 795)

Förankringen ska ha den hållfasthet som krävs enligt bruksanvisningen, skriver Arbetsmiljöverket, och det är tillverkaren som i bruksanvisningen anger vad som är en säker förankringspunkt (AFS 2023:13 5 kap. 63 §, allmänna råd). Mobila förankringsanordningar – slingor och stroppar runt en balk eller pelare, tripoder och balkryttare – är personlig skyddsutrustning, och därför får annan utrustning, till exempel en lyftsling, inte användas. För vanliga förankringsslingor ska konstruktionen enligt SIS vägledning ha en brottgräns på minst 12 kN. Fasta förankringar räknas däremot inte som personlig skyddsutrustning. EU-kommissionens förteckning undantar EN 795 typ A (förankringspunkter som fästs i konstruktionen), typ C (horisontella flexibla förankringslinor) och typ D (horisontella stela förankringslinor). Fasta förankringsanordningar på till exempel tak eller arbetsplattformar ska enligt Arbetsmiljöverket uppfylla den standard som gäller för produkten eller utrustningen de sitter på. På tak gäller dessutom egna regler för förankring och förflyttning – se fallskydd vid takarbete.

Räddningsutrustning (EN 1497)

Räddningsutrustning används för att lyfta eller fira ned den som har fallit och blivit hängande i selen. Räddningsselar följer EN 1497. Utrustningen ska vara förberedd innan arbetet börjar, och hur räddningen planeras står i guiden om räddningsplan för fallskydd.

Standarderna i en tabell

Standarderna är produktkrav på tillverkaren. En harmoniserad standard ger tillverkaren presumtion om överensstämmelse med EU-förordningen – det är inget krav på dig som användare. Utrustning får användas om den uppfyllde de regler som gällde när den släpptes ut på marknaden (AFS 2023:11 15 kap. 5 §) – enligt vår läsning även om standarden senare har fått en ny utgåva. Statusen nedan kommer från EU-kommissionens förteckning, genererad den 4 september 2026.

Vilken fallskyddssele är bäst?

Den som passar dig och arbetet. Den här guiden rangordnar inga märken, men det här är värt att titta efter:

• Rätt typ för arbetet. Ett falldämpande system kräver helsele (EN 361). Ska du arbeta i stolpe eller hängande behövs en helsele med stödbälte eller sittsele.
• Passformen. Selen ska passa dig efter justering, och de allmänna råden till AFS 2023:11 15 kap. 8 § påminner om att människor har olika kroppsmått och kroppsstyrka.
• Märkningen. CE-märke följt av det anmälda organets fyrsiffriga nummer, och ofta även standardbeteckningen, till exempel EN 361.
• En bruksanvisning på svenska som visar hur selen ska sättas på och kopplas till förankringen, vilka komponenter den får kombineras med och vad som gäller för livslängden.
• Ergonomin. Arbetsmiljöverket föreslår att arbetsgivaren frågar sig om sele och fästpunkter minimerar obehag och belastning på kroppen.
• Miljön. Textila material som band, linor och slingor är känsliga för värme, vassa kanter, UV-ljus och kemikalier.

Arbetsgivaren betalar utrustningen (15 kap. 6 §), och den ska vara personlig om det inte finns särskilda skäl (15 kap. 11 §).

Livslängd och märkning

Hur länge en sele eller lina får användas bestämmer tillverkaren – det finns ingen gemensam regel. EU-förordningen kräver att bruksanvisningen i tillämpliga fall anger kassationsmånad och kassationsår eller en kassationsperiod, och om det är känt att åldrande väsentligt kan påverka prestandan ska tillverknings- eller kassationsdatum stå på varje produkt. Räkna från det datum som bruksanvisningen anger, ofta tillverkningsdatumet, som inte är samma sak som inköpsdagen. Enligt SIS vägledning beror livslängden också på hur utrustningen används, förvaras och sköts. Utrustning som har tagit upp ett fall eller som du är osäker på tas ur bruk direkt – hur det och den periodiska kontrollen går till står i guiden om kontroll av fallskyddsutrustning.

Utbildning i utrustningen

Arbetsgivaren ska ordna med utbildning i hur utrustningen används (AFS 2023:11 15 kap. 14 §). Arbetsmiljöverket skriver att arbetstagarna ska få utbildning, information och praktisk övning i hur komponenterna används och kopplas ihop, hur fallskyddet är avsett att användas enligt bruksanvisningen och hur utrustningen kontrolleras inför varje användning. Svensk Fallskyddsutbildning säljer repetitionsutbildning: har du redan gått en fallskyddsutbildning kan du förnya den på repetitionskursen i fallskydd. Har du ingen utbildning sedan tidigare behöver du en grundutbildning hos en annan utbildare. Fler guider finns under Guider.